ändringar

det har skett ändringar sen sist vi var på sjukhuset.
alla är fortfarande snälla och schyssta.
men arbetsschemat är skillnad. sjuksköterskor jobbar med vad som helst, förr gjorde de bara sjuksköterskejobb, nu gör de allt de hinner. barnsköterskorna har fullt upp hela tiden. de hinner aldrig ikapp sina arbetsuppgifter, det är alltid -jag tar det sen så fort jag hinner. det är övervakning på barnen så när det larmar tittar de på en centralt placerad skärm och bedömer hur viktigt larmet är, på skärmen syns barnens hjärtfrekvens och andning.
Förr fanns det folk för varje barn, iallafall de sjukaste. de hann med och de kollade på barnet först när det var något som skedde. de hann med sina arbetsuppgifter och kunde planera sin dag att vara ifatt och finnas tillhands för akuta grejer. nu skyndar de sig hela tiden. barn som sondmatas fick förr sitta i knät och blev sondmatade för hand. nu sätter de upp sondmaten brevid sängen i e droppställning och kopplar in barnet som ligger kvar i sängen när det får maten... men allt är inte sämre, de har lila färg på sprutorna som ska ges oralt, förr var det samma sort både för oralt och intravenöst, (Anna fick ventoline som skulle ha inhalerats, i sin pvk vid ett tillfälle.) Alla rör sig i en helt annan hastighet. utom föräldrarna. de ser likadana ut som förr, trötta hålögda och zombieaktiga. fast jag tycker att de är yngre, allihop. utom nattpersonalen för det är fortfarande gamla trygga människor som fixar allt. sjukhuspersonal trollar med knäna hela tiden. jag tyckte först att det var extremt mycket mer datagöromål, men det beror kanske på att de sitter mitt i salen med barn och utför de sysslor de förr kunde göra på sitt lilla kontor, så de är tillhands om det händer något. och att mycket som förr skrevs in på vanligt papper nu finns i journalen på datorn istället. men schema över puls, andning och kiss etc finns fortfarande på papper. manuella kontroller finns fortfarande en gång i timmen, fast de har sin tekniska övervakning. föräldrar fick äta frukost, en vagn med mat och det kostade 10 kr. jag tyckte det såg äckligt ut, torrt bröd, sånt som man ska rosta...asch det var nog bra men jag fixar det inte. mat blir en komplicerad fråga när man är anhörig på sjukhus. jag äter godis i farten eller innan jag somnar.
idag måste jag sova på dagen när Anna har folk här. Ninnie Karin och Mattias har kommit. jag ska försöka äta frukost på mcdonaldshuset med mats nu. innan jag gick till Anna på morgonen tog jag en knäckemacka med kaviar på. sen slängde jag så med armen när jag gick att kaviaren flög av. så stod jag där med en massa kaviar på asfalten och torrt knäckebröd i handen...
Anna hade bett dem ringa efter mig, men de hade avvaktat, för mammor brukar komma tidigt på morgonen ändå. Jag gick först inte till sjukhuset när jag vaknade för jag var så otroligt rädd att det hade hänt något under natten. så jag låg och väntade på att få mod att gå dit, eller att de skulle ringa och säga att allt var bra, eller att jag skulle våga ringa. det blir bättre sen när en av oss får sova hos henne. eller ja, en av oss får vaka hos henne. det är såå hemskt att se sitt barn lida så mycket. hon har så fruktansvärt ont. sanslöst. hela framsidan, såret som är tejpat har blod. över allt. och i cvkn går det bubblor hela tiden. jag läste i journalen från 1998 att hon fick en förlamning på vänster sida, frågade om det händer igen nu. läkaren blev helt frågande, för det brukar inte hända sa han, det händer bara om det lossnar något litet som åker upp till hjärnan eller om det kommer in luft i systemet. så han bekräftade min noja duktigt! jag vet att jag sett bubblor av större storlek åka in i pvk...men jag minns inte när det var om det är relaterat till den förlamningen.